Det här setet kom till för att jag tyckte att det bruna molntyget inte gick att kombinera så mycket som jag hade trott. Jag hade föreställt mig massor av olika molnbodys med kantband i olika kontrastfärger, väldigt piffigt. Men i verkligheten tyckte jag inte att något av alla mina tillklippta kantband passade, nej bara det bruna kändes ok, och då blev det ju plötsligt så tråkigt. Det behövdes ett par roliga byxor att ha till! Jag har länge sneglat på sparkbyxorna i Ottobre nr 6 2009, men avskräckts av dragkedjan, för såna "kan" jag ju inte sy. Alltså, jag har inte provat sen syslöjden i skolan. Men nu var det dags! Modigt införskaffade jag en dragkedja, rotade fram härligt grön velour och brun mudd ur gömmorna och satte igång. Det är ju rätt jobbigt att sy i velour tycker jag, speciellt att sy på kantband med en vanlig symaskin, men jag har lärt mig att et går lättare om man minskar ordentligt på pressarfotstrycket samt använder en rullpressarfot (heter det så? en sån med små hjul som rullar mot tyget). Medan sambon lekte med lilla S lyckades jag kanta och sy ihop det mesta samt sy i dragkedjan, som blev fin på första försöket! Vilken lycka! Snabbt och smidigt alltihop. Sen skulle jag bara göra det sista, sy ihop grensömmen och sidosömmarna. Det är bara det att det inte passar ihop. Alls. Faktiskt, när man håller upp plagget framför sig ser alltihop ganska snett ut, lite som om man såg det i en spegel i lustiga huset. Katastrof!!! Det visar sig att jag har klippt ut
ett framstycke och tre bakstycken och sedan glatt sytt ihop dessa. Och om man tycker det är krångligt att sy på kantband på velour så är det faktiskt ingenting mot hur jobbigt det är att sprätta bort dem. Dessutom var den gröna velouren slut, så innan jag kunde börja om fick jag vänta på att kunna skaffa mer tyg (Tack R för hjälpen!), tvätta och stryka tyget, och hålla tungan väldigt rätt i mun medan jag klippte ut ett rättvänt
framstycke. Och sen var det bara att börja om från början. Dragkedjan blev inte riktigt lika fint fastsydd på andra försöket, men det kompenseras av det symmetriska utseendet som endast kan uppnås med hjälp av lika antal fram- och bakstycken.
Som om inte ovanstående vore nog har jag nu upptäckt ett litet hål i tyget på ena framstycket (oklart om det är det nya eller det gamla). Jag väljer att ignorera detta tills vidare. Kanske stryker jag på lite påpressbar bomull på baksidan så att hålet inte blir större, men sen får det faktiskt vara nog.
Plåster på såren är att det hela blev väldigt fint på, om jag får säga det själv och det tycker jag faktiskt att jag får:
Mönster:Body stl 74 från Ottobre 5/2006.
Sparkbyxor stl 74 från Ottobre 6/2009 med mudd nertill istället för fåll.
Material:Brun molnjersey och brun enfärgad interlock från
JNY design.
Grön velour och brun muddväv från
Stoff och stil.
Ett nytt alldeles underbart retrotyg från Jofotex! Helt oemotståndligt för en retroälskare som mig, jag var tvungen att beställa det direkt när jag så det hos kokalal.
Jag försöker vara ute i god tid med storlek 80 och har satt igång att massproducera bodys. De här underbara retrougglorna från Jofotex är en gammal favorit här hemma, lilla S hade en precis likadan body i stl 50. Förhoppningsvis får jag ihop ett par fina röda velourbyxor att ha till, så har hon en jul-outfit!
Lilla S börjar närma sig storlek 80, så det är dags för en ny uppsättning bodys. Äntligen var det alltså dags att plocka fram den bruna varianten av klövertyget från mjuka tyger. I storlek 74 har vi nämligen en body i bruna klöver från deerdot, en body i den gröna varianten av det här tyget samt en pyjamas i blåa deerdot-klöver. Men ny storlek, nya klöverchanser! Det blev fräscht och fint med vita kantband till tycker jag, men vi får väl se hur kul det blir med lite pasta med tomatsås som pricken över i.
Det här setet kom till för att jag tyckte att det bruna molntyget inte gick att kombinera så mycket som jag hade trott. Jag hade föreställt mig massor av olika molnbodys med kantband i olika kontrastfärger, väldigt piffigt. Men i verkligheten tyckte jag inte att något av alla mina tillklippta kantband passade, nej bara det bruna kändes ok, och då blev det ju plötsligt så tråkigt. Det behövdes ett par roliga byxor att ha till! Jag har länge sneglat på sparkbyxorna i Ottobre nr 6 2009, men avskräckts av dragkedjan, för såna "kan" jag ju inte sy. Alltså, jag har inte provat sen syslöjden i skolan. Men nu var det dags! Modigt införskaffade jag en dragkedja, rotade fram härligt grön velour och brun mudd ur gömmorna och satte igång. Det är ju rätt jobbigt att sy i velour tycker jag, speciellt att sy på kantband med en vanlig symaskin, men jag har lärt mig att et går lättare om man minskar ordentligt på pressarfotstrycket samt använder en rullpressarfot (heter det så? en sån med små hjul som rullar mot tyget). Medan sambon lekte med lilla S lyckades jag kanta och sy ihop det mesta samt sy i dragkedjan, som blev fin på första försöket! Vilken lycka! Snabbt och smidigt alltihop. Sen skulle jag bara göra det sista, sy ihop grensömmen och sidosömmarna. Det är bara det att det inte passar ihop. Alls. Faktiskt, när man håller upp plagget framför sig ser alltihop ganska snett ut, lite som om man såg det i en spegel i lustiga huset. Katastrof!!! Det visar sig att jag har klippt ut ett framstycke och tre bakstycken och sedan glatt sytt ihop dessa. Och om man tycker det är krångligt att sy på kantband på velour så är det faktiskt ingenting mot hur jobbigt det är att sprätta bort dem. Dessutom var den gröna velouren slut, så innan jag kunde börja om fick jag vänta på att kunna skaffa mer tyg (Tack R för hjälpen!), tvätta och stryka tyget, och hålla tungan väldigt rätt i mun medan jag klippte ut ett rättvänt framstycke. Och sen var det bara att börja om från början. Dragkedjan blev inte riktigt lika fint fastsydd på andra försöket, men det kompenseras av det symmetriska utseendet som endast kan uppnås med hjälp av lika antal fram- och bakstycken.
En ny body i Gekkos blommiga tyg. Lite somrig precis som den förra jag sydde. Den har blivit en riktig favorit, hoppas det blir samma sak med den här!
Efter den senaste tidens höstsömnad var det dags för ett lite gladare tyg! Den observante kanske har lagt märke till att det är gott om klövertyger i bloggen just nu. Det här gröna klövertyget kommer från Mjuka tyger, och jag är väldigt nöjd med det. Så glada starka färger, lagom tjockt, perfekt kvalitet! Jag har en meter av den bruna färgställningen också, men det får vänta till nästa storlek tror jag bestämt, det finns en gräns för hur mycket klöverkläder man kan ha på samma gång :-)
Det är fortfarande lite fattigt i pyjamashögen, så jag gjorde ett nytt försök. Den här gången har jag gjort benen lite bredare och längre än förra gången. Vi får se hur den passar ikväll! Tygkombinationen har jag provat förut, den blev ett kärt återseende.
Några kompisar ska snart få en liten bebis, och bebisar behöver ju presenter! Det fick bli ett litet set i gult och brunt. Så roligt att sy pyttekläder igen! När lilla S var liten sydde jag visserligen en del, men inte lika mycket som nu. Jag blev lite avundsjuk på det här setet faktiskt :-)
Motvilligt erkänner jag att det börjar bli höst, och då behövs det ju lite höstiga kläder i bebisgarderoben. Tur att man gillar höstfärger väldigt mycket! Två bodys och ett par velourbyxor fick det bli när maskinerna nu var trädda med brun tråd. Apor och lejon-tyget har jag aldrig riktigt fallit för, men sist jag beställde från JNY var det rea på just detta så det kom med en bit i alla fall, och det blev ju hur fint som helst i bodyform! Klövertyget kommer från deerdot. Jag har tidigare bloggat en body i den blåa varianten av det här tyget, men nu har jag även fyndat en bit av det bruna! Jag var och shoppade i den fysiska deerdotbutiken här i Malmö och frågade om de inte hade lite tyg kvar, och då fick jag köpa det sista de hade på rullen! Ungefär 80 cm fick jag, och till ett bra pris dessutom! Slutligen fick det bli ett par vanliga bruna muddbyxor i velour. Jag brukar köpa såna på Lindex i vanliga fall, men i år tycker jag de har misslyckats med färgerna, så det blev till att sy själv. Alla kläderna har fått kwa kwa-lappar också, det är fortfarande barnsligt kul med egna namnband!
