Sunday, June 5, 2011

Hur det började

Jag har tidigare blivit ombedd att berätta lite om hur jag började sy barnkläder, så det tänkte jag försöka göra nu.

Jag har alltid varit lite pysslig, gillar att rita, virka, göra pärlplattor (inte alls så barnsligt som många tror!) osv. Att sy har jag dock alltid tyckt har varit lite för mycket styrt av regler: man bara följer ett mönster och har inte så mycket utrymme att hitta på själv. Dessutom har jag lite för dåligt tålamod för att vara så noggrann som jag alltid tänkt att man måste vara för att sy riktigt fint.

Senast jag sydde var när jag bodde hemma hos mina föräldrar (90-talet!) och hade tillgång till min mammas gamla Husqvarnamaskin från 60-talet. Lite opraktiskt har det varit att inte ens kunna lägga upp ett par byxor själv, så för två år sen bestämde jag mig för att skaffa en symaskin. Jag kunde ju ingenting, och tyckte att alla de nya maskinerna såg så plastiga ut, så valet föll på en underbart retro Husqvarna 2000 från 1976:


Det var nog till 99% utseendet som styrde, och så 1% att jag faktiskt vet hur den här maskinen funkar.

Sen tog det ungefär ett år tills jag började använda maskinen. Jag var gravid och ville göra ett lapptäcke till bebisen. Jag skaffade skärmatta och rullkniv och satte igång och pusslade ihop olika tyger. Det jag trodde skulle bli ett långtidsprojekt var klart på nolltid och gav mersmak:




På Stoff och Stil hade jag sett ett trikåtyg jag inte kunde motstå trots att jag inte hade någon plan för det, så jag köpte en halvmeter. En mössa borde jag väl kunna sy tänkte jag, och efter lite googlande hittade jag det här mönstret hos kokalal. Jag hade ju ingen overlock, men det gick bra med bindsömmen på min Husqvarna efter att jag hade mixtrat med inställningarna en hel del. Som tur är kan man minska på pressarfotstrycket på min maskin, annars hade det aldrig gått att sy i trikå tror jag. Den första mössan blev knölig och ful, jag fattade inte att jag skulle klippa bort sömsmånen. Den andra blev dock bättre, och snart var jag igång och massproducerade mössor.


Även om det är kul och går fort att sy mössor kan man faktiskt tröttna efter ett tag :-D så jag gav mig på att sy ett par sparkbyxor i velour efter ett mönster från Stoff och Stil. Det var SVÅRT på min gamla symaskin. Velouren halkade hit och dit och dammade så att det killade i näsan. Jag försökte behålla lugnet och tänkte att nu när jag ska bli mamma måste jag ha mycket tålamod :-) Till slut fick jag till de här:

Väldigt knöliga i grenen blev de, så nästa par fick bli lite förenklade, utan knäppning i grenen:


Tyvärr har dessa mina första alster aldrig blivit använda eftersom de är så stora i storleken. Stl 62 enligt mönstret, men min dotter som är 5 månader skulle möjligen kunna ha dem nu, och det är ju inte så praktiskt i sommarvärmen. Dessutom är de väldigt breda och skulle nog se ut som en påse på. Bu för stoff och stils mönster alltså, men jag lärde mig mycket på vägen, särskilt om tålamod.

Efter detta äventyr hade jag fått blodad tand och beställde ett gammalt mönster av Ottobre där det fanns mönster till muddbyxor och body. Att kantbanda med den vanliga maskinen lärde jag mig också hos kokalal. Den första bodyn blev lite knasig, jag fattade inte hur jag skulle passa ihop delarna i halsringningen så den blev alldeles för stor. Kantbandet gjorde jag i muddväv, vilket jag nu tycker är alldeles för hårt och därför extra svårt. Nästa body blev bättre, med riktig halsringning och interlock som kantband.


Sen var det bara att fortsätta öva, jag sydde massor av bodys och byxor:


...och svor över allt bara halkar hit och dit när man syr bindsöm. Tänk om man hade en overlock! Och så, på min födelsedag i höstas, fick jag den bästa födelsedagspresenten av min fina fina sambo:


En Pfaff Hobbylock 2.0. Plötsligt var det roligt att sy i velour, och all trikåsömnad gick som en dans! Jag fortsätter att öva mig, och en stor del av dotterns garderob är faktiskt sydd av mig. Det är så kul att själv få välja tyger och kombinera med kantband, inte alls så strikt och styrt av regler som jag trodde. Det går bra att ändra lite här och där utan att det blir katastrof, och så himla noggrann kanske jag inte alltid är heller :-)

3 comments:

  1. Hurra för återblickar! Och grattis till det nyupptäckta intresset - är säker på att det kommer fortsätta glädja dig (och andra!) I många år framöver. Kram

    ReplyDelete
  2. Och snart kanske du kommer göra ett och annat plagg till dig själv också? ;)

    ReplyDelete
  3. Vad roligt att läsa! Skönt med ett inlägg där allt inte blev perfekt men man gjorde klart det i alla fall och törs visa det. För en tid sedan fick jag låna min svärmors overlock och det är roligt att läsa om folk som haft samma wow-upplevelse. Tiden före och efter overlocken...

    ReplyDelete